Torpets äldre historia
Åter till historiksidanFöre 1915 - Torp under Lissma
Det allra tidigaste vi tror oss veta om Paradiset kommer från fynd vid utgrävningar 1992. Då fann arkeologer att här har funnits en boplats redan för 9 000 år sedan. Troligtvis den äldsta i Stockholms län!Torpet Paradiset tillhörde Lissma gård fram till 1915. (Lissma gård, som egentligen var två, Norrlissma och Söderlissma, nämns redan år 1540 och har omväxlande varit i kunglig ägo från Karl IX till Karl XIV Johan.) Torpet Paradiset nämns i Huddinge husförhörslängder första gången 1830.
Några berätelser från tiden som torp under Lissma har ej återfunnits.
1915-1937 Waxin far och son
1915 friköpte Gustaf Leonard Waxin torpet från Lissma efter att bott här från 1911. Han i sin tur lämnade över torpet till sonen, småbrukaren, Knut Otto Waxin
och hustrun Gerda Sofia Lindström och deras två barn 1920. Den
familjen, som blev de sista bosättarna i torpet, bodde alltså
här i 17 år och drev, förutom ett småbruk där
djurhållning ingick, även ett tvätteri. De hämtade och
lämnade tvätt hos Stockholmare. När de flyttade från
torpet fanns här utöver torpstugan, en liten stuga, stallbyggnad
och två stora torklador i vilken den ena även fanns en sommarstuga(!)
samt en tvättstuga vid bäcken.
Utdrag ur Gästboken (i samband med ett besök av Paradisets sista fasta innevånare, herr och fru Waxin) den 7 juni 1959:
… Vi vandrar runt i den varma försommarsolen och ser oss omkring. Vår fogdestuga ”byggde jag till vår dotter” och sommarstugan ”hade vi som mangelbod”. Tvättstugan för landstvätt låg nere vid bäcken. ”Det här avloppsdiket har jag grävt, fortsätter herr Waxin.
…”Torkladorna (våra vedbodar) har jag själv byggt”…
Paret Waxin, Paradisets sista fasta invånare.
1937-1950 Sommarställe
1940-tal: Familjen Thunegard, Mormor, föräldrar, Inger och Ole
Ur berättelse av Ole Thunegard (född 1935) i mars 2012:
November 1937 köpte min far rådman Olov Thunegard dåvarande torpet Paradiset, Lisma småbruk nr 67, av den siste permanentboende ägaren, Knut Waxin. I drygt 12 år var det sedan vår familjs frididsbostad.
Nuvarande parkeringsplats var vår köksträdgård där vi odlade grönsaker, rotfrukter och jordgubbar. Övriga åkrar utarrenderades till bonden på Årtorp. Höet förvarade han i vår hölada; den som finns kvar. Skog fick vi avverka för vedeldning av vår Brommavilla och även till spis och kamin i torpet. En reservoar vid spisen användes för uppvärmning av vatten. El och telefon hade vi inte. Fotogenlampor användes för belysning. Vi fick köpa färsk mjölk av grannen på Årtorp som hade kor. Övrigt inhandlades i handelsboden i Lissma.
Under krigsåren hade vi inte tillgång till bil, eftersom krigsmakten beslagtog däcken till vår ford Eiffel. Från Bromma tog vi tolvan till Tegelbacken, tåg till Stuvsta, ev. gengasdriven buss mot Lissma, och sedan några kilometers promenad, ibland trallande på melodin: Nu skall vi opp,opp,opp med den passande texten; Vägen till Paradiset är krokig och lång.
En sommar upptäckte min mormor en kraftig rök från Trehörnings- hållet. En skogsbrand hann sprida sig ordentligt innan brandmän och militär hann fram. Vi blev evakuerade mot Ådran till, med de viktigaste tillhörigheterna i en barnvagn. Ett par hundra meter från torpet fick dock manskapet kontoll över elden och vi kunde återvända.
Mot sluter av 40-talet drabbades vi av flera inbrott, vilket nog bidrog till att vi sökte oss ett annat sommarställe. Ådran hade också blivit väl liten för mitt seglingsintresse. Jag tror det var 1950 vi sålde. Näste ägare köpte även omgivande områden och sålde alltihopa vidare till Stockholms stad som nuvarande Paradisområdet.
Från 1940-talet: Lillstugan Tvättstugan över bäcken, redskapsbod och torklada
Stockholms stad som sedan 1935 köpt upp mark för friluftsliv och rekreation inköpte 1951 de så kallade Lissmafastigheterna som bland annat omfattade Paradiset.
Paradiset 1951
Klicka på kartan för mer detaljer
Mer läsning
Intervju med Ragnar Gustafsson som berättar om livet häromkring på 1930-talet
En liten historik, författad av NilsTörnqvist, ”Raststugan Paradiset – tillbakablick och minnen 1953–1993”. Skriften distribuerades via ”Friluftsfolkets Samarbetskommitté” i samband med 40-årsjubiléet.häromkring på 1930-talet
2012-03-29