Naturreservat, leder och kojor

Hela denna sida är under omarbetning

åter till historiksidan 2011-06-26

Området fram till 1970-talet

maintext


Orrkojan 1963.


Tornet på tornberget 1963.

Sörmlandsleden, 1973-1993

maintext


Spänger på Sörmanlandsleden

Gubbarna i skogen, 1993-2009

Hans Lundgren kom efter sin pensionering 1993 att spendera mycket av sin nya fria tid vid Paradiset och inledde en period när ”Gubbarna i skogen” aktivt arbetade med att göra i ordning leder mm i reservatet. Hans hade sedan barnsben rört sig ute i naturen och sedan mitten av 1950-talet ute vid Paradiset. Med bas i Friluftsfrämjandet kom Hans att under många år prägla arbetet, först utanför styrelsen men med aktivt stöd av Mats Gullberg, sedan i styrelsen och mellan 2003 och 2006 som ordförande. Hans inledde med att etablera utmärkta kontakter med Huddinge kommun (Lars Heins, då nytillträdd chef) och Stockholms stads fritidsförvaltning. Redan från 1994 hade Hans utverkat ett bidrag från Stockholm på 35 000 kronor årligen för att ge nödvändiga ekonomiska resurser till föreningen att aktivt iordningställa reservatet. Efter att också bjudit ut och förevisat Paradiset för nyckelpolitiker från Huddinge kommun så blev det dessutom 15 000 kronor årligen från Huddinge.

Hans drog sedan igång ett ett projekt där ALU bidrog med fyra personer, däribland Leif Cantanius som fortfaraden är aktiv i föreningen. Arbete pågick i ett halvår med start i augusti 1995 (94?). Leif som kom någon vecka för de andra blev av Hasse anvisad att såga upp och hugga upp de många träd Hasse strax innan tagit ner från ängen. Arbetet handalde sedan om att lägga om alla spänger på Samelingan från torpet via Långsjön till Orrkojan, att bygga vindskydd vid Samelägret (nytt) och Långsjön, reperara Uggle- och Orrkojan, samt att rensa upp resterna i Samelägret och begrava dem i en grop som redan fanns där. Spängerna bestod av lagda träd, inte plankor, som höggs på platsen. Redskap var främst motorsågar. Leif minns att de ofta i den tidiga snörika vintern åt middag vid Samelägret och att de då fick en nötskrika att äta ut handen på dem.

Under denna tid och framåt var det också andra aktiva. Med från början var var Bengt Sjöstöm, Sven Isaksson, Per Persson, Ragnar Eriksson och Elis Svensson. 1997 anslöt Olle Petterson till föreningen och blev snart en nyckelperson i arbetet i skogen. Förutom det som nämnts så byggdes spängerna i surmarkerna söder om Orrkojan på vägen till tornberget och söder om Tornberget. Stigen till Bruket las ut och de söder om Långsjön.

Källor/litteratur:
Intervju med Hans Lundgren 3 maj 2011
Intervju med Leif Cantanius 10 juli 2011


Hans Lundgren 2002.


Per Persson, Ragnar Eriksson samt Sven Isaksson förbereder vedtransport till områdets vedkasar i december 2002


Ugglekojan 2003