skylt
Skyltarna vid ledkorsningen vid Orrkojan 1960.

Naturreservat, leder och kojor

Stigar, spänger mm

Både på den ekonomiska kartan från 1951 som visas på historiksidan och den karta från 1956 som föreningen först använde så gick stigarna redan då där vi är vana. De bör varit spängade på ungefär samma ställen som nu men med runda små trädstammar ihopsatta, ej plankor som idag. Det var Stockholsm stads idrottsförvaltning som skötte stigarna och spängerna och skötte detta enligt utsago väl.

Hur lederna var märkta är oklart, och hur det förhåller sig med de orange trekanterna som kan ses på träd här och där är också oklart. Typiska äldre skyltar syns ovan. Åtminstone 1993 var dessa utbytta mot den typ vi är vana se och 1993 fanns också den anslagstavla vid ladans ände vid Paradiset som byttes ut 2011.

I föreningens arkiv nämns Sörmlandsleden första gången på årsmötet 27 maj 1970 med att ''Eva Johansson och Dennis Nordlund informerade om Sörmlandsleden och berättade om en första vandring på leden''.

Den 2 juni 1973 invigdes den del av Sörmlandsleden som går förbi torpet. (Dagen innan hade hela leden högtidligen invigts vid Ånhammar i Sörmland.) Till invigningen kom grupper vandrande från Handen och från Lida och det bjöds på kaffe med dopp efter det att Huddinge fritidsnämnds ordförande hade invigningstalat.

Stenåldersboplatsen upptäcks 1992.

Anläggningar i skogen

Vid Tornberget fanns två torn. Ett utkikstorn av trä på själva Tornberget och ett luftövervakningstorn av stål strax nordväst om detta. 1964 omtalas utkikstornet på Tornberget som i stort behov av upprustning. Samma trätorn nämns också i februari 1981. I slutet av 1981 rivs både trätornet och luftförsvarstornet av F 18.

Idrottsstyrelsen uppförde 1959 det "pörte" som sedan länge kallas Orrkojan, dess tak byttes 1973. 1989 nämns den som i mycket dåligt skick, läckande tak etc. Flera år innan det på nytt uppfördes 2008-2009 var det gamla stängt som ohälsosamt på grund av mögel.

Samelägret, vars historia beskrivs på annan sida byggdes upp i en första omgång 1955. En andra byggomgång på gick något år runt 1970. 1994 röjdes området upp. Kvar från den tiden är Ugglekojan, som syns på bilden till vänster, och som var en förrådsbod i samelägret


Tornet på tornberget 1963.


Orrkojan 1963.

Gubbarna i skogen, 1993-2009

Hans Lundgren kom efter sin pensionering 1993 att spendera mycket av sin nya fria tid vid Paradiset och inledde en period när ”Gubbarna i skogen” aktivt arbetade med att göra i ordning leder mm i reservatet. Hans hade sedan barnsben rört sig ute i naturen och sedan mitten av 1950-talet ute vid Paradiset. Med bas i Friluftsfrämjandet kom Hans att under många år prägla arbetet, först utanför styrelsen men med aktivt stöd av Mats Gullberg, sedan i styrelsen och mellan 2003 och 2006 som ordförande. Hans inledde med att etablera utmärkta kontakter med Huddinge kommun (Lars Heins, då nytillträdd chef) och Stockholms stads fritidsförvaltning. Redan från 1994 hade Hans utverkat ett bidrag från Stockholm på 35 000 kronor årligen för att ge nödvändiga ekonomiska resurser till föreningen att aktivt iordningställa reservatet. Efter att också bjudit ut och förevisat Paradiset för nyckelpolitiker från Huddinge kommun så blev det dessutom 15 000 kronor årligen från Huddinge.

Hans drog sedan igång ett ett projekt där ALU bidrog med fyra personer, däribland Leif Cantanius som fortfaraden är aktiv i föreningen. Arbete pågick i ett halvår med start i 13 december 1993. Leif som kom någon vecka före de andra blev av Hasse anvisad att såga upp och hugga upp de många träd Hasse strax innan tagit ner från ängen. Arbetet handlade sedan om att lägga om alla spänger på Samelingan från torpet via Långsjön till Orrkojan, att bygga vindskydd vid Samelägret (nytt) och Långsjön, reperara Uggle- och Orrkojan, samt att rensa upp resterna i Samelägret och begrava dem i en grop som redan fanns där. Spängerna bestod av lagda träd, inte plankor, som höggs på platsen. Redskap var främst motorsågar. Leif minns att de ofta i den tidiga snörika vintern åt middag vid Samelägret och att de då fick en nötskrika att äta ur handen på dem.

Under denna tid och framåt var det också andra aktiva. Med från början var var Bengt Sjöstöm, Sven Isaksson, Per Persson, Ragnar Eriksson och Elis Svensson. 1997 anslöt Olle Petterson till föreningen och blev snart en nyckelperson i arbetet i skogen. Förutom det som nämnts så byggdes spängerna i surmarkerna söder om Orrkojan på vägen till tornberget och söder om Tornberget. Stigen till Bruket las ut och de söder om Långsjön.

Källor/litteratur:
Intervju med Hans Lundgren 3 maj 2011
Intervju med Leif Cantanius 10 juli 2011


Hans Lundgren 2002.


Per Persson, Ragnar Eriksson samt Sven Isaksson förbereder vedtransport till områdets vedkasar i december 2002

2013-01-20