Samelägret

De får inte stanna kvar i Lappland – därför bygger de kåtor i Stockholm

Har ni sett en äkta ackja med förspänd ren skymta förbi i en rasande fart i en backe i huddingeskogarna? Eller hört samejojk förklinga mellan träden? Sett renar ströva fritt omkring och skymtat en mystisk kåta vid en trolsk liten sjö?

Ni har rätt. Sveriges sydligaste sameby håller på att byggas upp bara två mil söder om Stockholms centrum.

Det ligger så till, att föreningen Same Siita, som bildades i Stockholm redan 1947, har fått arrendera ett område av Stockholms stad några km söder om stadens raststuga, Paradiset. Nu har man fått byggnadsplanen godkänd av Huddinge kommun.

Det finns ca 360 samer i mälardalsområdet, som av oliks skäl drivits söderut för omplantering i industrialiserad miljö. Många med ett stort behov av att tidvis kunna få leva sitt traditionsrika sameliv. Den nya samebyn blir därför länken mellan lappländsk kultur och mellansvensk modernitet.

Eldsjäl

Eldsjälen inom föreningen är dess ordf, Aslak Partapouli, själv renägare en gång i tiden. Han hittade rena drömområdet för samebyn alldeles utanför huvudstaden. Här finns rena lapplandsnaturen, Tornberget med sina 111 m över havet. Hjortronmossar, lavar, skohölundar – hö som man stoppar i skorna – och en sjö som man ännu så länge kallar Njallajoure. Döps förmodligen om till Kåtasjön.

Och det går inte att köra bil till lägret. Sjön disponerar föreningen själv och fisk har inplanterats. Och först som sist skall sägas: Det här är inget Skansen eller något turistnöje med tjo och tjim. Hela uppläggningen andas kultur och religion. Endast för samer.

Klar 1970

Byn, som beräknas vara helt klar 1970, kommer att kosta ca 160 000 kr. Förutom massor av frivilligt arbete. Anslag får man från skilda håll. Offerviljan är stor bland samerna. Hr Partapouli har själv satsat 10 000 kr.

Skog har man fått köpa billigt av Stockholms stad och Domänverket. Och ett litet sågverk, drivet av bensinmotor, står mitt i området. Det arbetas hårt på kvällar och över veckosluten. Allt tillverkas stabilt för att kunna stoppa flera hundra år framåt.

Något så modernt som telefon har fått inrymmas i den för dessa sydländska nejder så unika samemiljön. Den har visat sig vara bra i ett speciellt sammanhang. Samebyn har redan fått tjänstgöra som räddningsstation för nästan ihjälfrusna orienterare och gamla damer som gått vilse.

På gång

Följande anordningar har redan påbörjats:
• En stor kyrkkåta som invigs i höst och som kommer att kosta ca 18 000 kr. Ligger vid kyrkviken dit de närboende ”vanliga” innevånarna så småningom kan få vara med om riktiga samekyrkhelger en gång om året.
• En samlingsstuga där man skall pyssla med äkta sameslöjd och samekultur i övrigt. Kostnad ca 27 000 kr.
• En visthusbod som är vinterbonad så att man kan bo där året runt om man vill
• En byakåta, kostnad nära 7 000 kr, är snart klar. Byggd av grova björkstockar som skall täckas med glasfiber och näver. Grund av stenar med golvet täckt av ris. Öppen eldstad med knepig ventilationsanordning i golvet.
• djupbrunn, 60 m, har borrats.

Mer kommer

Nästa år kommer flera nya anläggningar, fasta kåtor, timrade bodar och självtillverkade båtar. Näre det hela är helt klart finns här också sådant som Gamme=renvaktarstuga, Njalla=bod på stolpar och Sjuenger=klykstångsställning.

Föreningen tänket anhålla hos berörda myndigheter om att få hela området och Tornberget förklarat som naturskyddsområde.

En som redan hittar Samestigen från Paradiset till samebyn är biskop Helge Ljungberg. Han har varit där och förrättat flera samedop. Så småningom ska riktiga samebröllop firas här ute i lägret.

I två vintrar har intressanta renexperiment prövats i huddingeskogarna. Ett 30-tal renar har transporterats dit från Lappland och fått ströva fritt. Det har gått mycket bra och renarna har blivit feta och frodiga.

Vildrenar

Varför skulle man inte kunna tänka sig vildrenar i mellersta och södra Sverigge, frågar föreningen. Och hänvisar till de 600 000 vildrenar som finns i Ryssland på samma sydliga breddgrader.

Aslak Partapouli och co håller dessutom på att bygga upp ett förnämligt samebibliotek, inrymt i Huddinge bibliotek. Här skall man försöka samla hela världens samelitteratur. En mångfald renutredningar inryms också.

Vi efterlyser nu kompositörer till visor av jojkkaraktär, texterna finns redan, säger hr Partapouli.

Kommentarer till artikeln

Hr Partapouli satsade 10 000 kr i Samelägret, det var en ansenlig summa 1967, flera månadslöner för de flesta.

Sjön som samerna kallade Njallajaure är förstås Trehörningen.

Telefon och el drogs fram till lägret. Ett par ledningsstolpar står kvar intill nordvästra hörnet av sjön.

Under kyrkkåtan planerades ett skyddsrum. Därför sprängdes ett djup hål i berget. Den är numera igenfylld, det som syns är en hög med sprängsten. Kyrkkåtan blev aldrig byggd, allt som fanns kvar var gropen. En sten med kedja täcker dopfunten, som alltså finns kvar.

Det framgår av artikeln att barn döpts vid lägret. Enligt uppgift hade biskopen sakraliserat platsen, dvs förklarat den som kyrkorum (motsatsen sker också, t ex har Skeppsholmskyrkan avsakraliserats). Sakral = kyrklig, gudstjänsthelig.

Platsen för byakåtan finns kvar i form av en uppbyggd platå. En mindre kåta stod där grillplatsen nu är placerad.

Brunnshålet finns kvar, men tyvärr inte pumpen. Hålet har fyllt av barr och löv under åren, men hålet kan fortfarande ses. Intill brunnen finns en stor, flat sten där det stod en vattentunna.

Visthusboden har byggts om till Ugglekojan, som ju finns kvar. Det var en sk aihte, som stod på fyra ben. Njallan, som nämns i artikeln, byggdes troligen aldrig. En njalla är främst avsedd för kött och står på en hög påle, så att rovdjur inte kan komma åt köttet.

Kommentaren att man övernattade i visthusboden är tveksam, däremot fanns en liten timmerbyggnad där man övernattade.

Slutet på försöket med renar blev att de två sista av renarna skänktes till Lida Friluftsgård. Renarna bodde i en liten kåta i anslutning till entrén till Lida. De döptes till Li och Da. Vi som såg dem där misstänker att de inte mådde så bra.

Förvånande nog nämns inte den stora stenen som rests på berget vid sjöns södra strand. Det är en seite/sejte, en förkristen samisk gudabild, vanligen en av naturen själv underligt formad sten. Även konstigt formade trädstubbar användes. En seite och en kyrkkåta i samma läger visar kanske att traditionen är viktigare än religionen.

Seitar fanns ute i naturen på bestämda heliga platser, exempelvis vid sjö- eller älvstränder eller uppe på fjället. Seiten var en symbol för den gudomliga makt som härskade över de naturresurser som människan behövde för sin överlevnad. Samer offrade delar av sin fångst vid seiten för att få en lyckosam jakt eller fiskfångst även i framtiden.

Sågverk och massor av annat material måste transporteras upp till byggplatsen. För att klara detta byggdes den enkla väg som fortfarande används av Huddinge kommun för vedtransporter mm. Rimligtvis disponerade man en traktor.

Området ingår idag i Paradiset Hanvedens Naturreservat, respektive Tornbergets Naturreservat, så Hr Partapoulis ambitioner på den punkten har numera blivit verklighet. Dagens regler torde dock inte tillåta ingrepp som byggande av detta läger.

Samelägret fullbordades aldrig, utan kom att förfalla. Tyvärr blev nog Aslak allt för ivrig och påbörjade alltför mycket samtidigt vilket gjorde att samerna tröttnade på projektet.Kanske är det tur för oss som rör oss i området idag. Upplägget är knappast förenligt med dagens allemansrätt.

Det förfallna samelägret revs i miten av 1990-talet under ledning av Hans Lundgren med hjälp av frivilliga krafter från vår förenings föregångare (Friluftsfolkets samarbetskommitté) och arbetskraft från arbetsmarknadsavdelningen (ALU). Det var en obegripligt omfattande uppgift som alltså till stor del utfördes ideellt! All heder åt dessa herrar!

Gropen för kyrkan fylldes igen med sprängsten. För att klara detta behövdes en grävskopa, som med stor möda kördes upp till lägret. Den breda bron byggdes för att klara detta. Tidigare var den bara en stenbank över det sanka partiet.

Allt brännbart, bl a en mängd halvruttet timmer, brändes på plats. Den processen tog flera dygn, då man eldade kontinuerligt.

Ordförklaringar

Sita: Detta måste vara det ord som stavats Siita i föreningsnamnet. Sita är en samling familjer som flyttar (flyttade) tillsammans och sköter sina renar i samma hjord. Ett eget litet samfund som äger sina egna renar, hjälps åt med hjorden och delar betesmarken.

Ackja (på samiska egentligen keris): samisk släde/pulka byggd som en båt och drogs av en ren. Ordet pulka kommer för övrigt från en typ av ackja som kallas pulke och användes att åka i.

Kåta: samisk bostad, rund och oftast konformad, med eldstad (arran) i mitten och rökutsläpp i taket. Det finns flera varianter. Tältkåtan är flyttbar.

Gamme: Torvkåta, icke flyttbar. I artikeln beskrivs den som renvaktarbostad, vilket väl är korrekt när det gäller renägande samer. Det finns också fyrkantiga timmerkåtor.

Sameby: Detta är en administrativ/juridisk indelning för rennäringen. En sameby består av en grupp renägande samer inom ett område. Man måste ingå i en sameby för att få ägna sig åt renskötsel. Det som finns vid Trehörningen är alltså ingen sameby, utan ett viste.

Viste: samisk boplats, ofta temporär. Det vi kallar sameläger är alltså ett sameviste. Att säga sameläger är en försvenskning som böra vara OK, men inte sameby, eftersom det har en annan betydelse.

Jojk: samernas traditionella folksång, som också haft en plats i samisk religion. Jojken är oftast mycket ljudmålande. Sångerna handlar ofta om kärlek och relationer.

Rarkning: ett välkänt ord för korsordslösare, betyder renskillning.

2012-05-15